Kommentarer till Den Vandrande Nollan ANVÄNDNING Kretsen "Den Vandrande Nollan" används för att driva dekorationsbelysning i fönster. ALLMÄNT Jag konstruerade denna blinkkrets redan i slutet av maj 2011. Sedan kom det en massa saker imellan konstruktion och apparatbygge. Kretsen består både av en apparat och ett lamp-nät. APPARATEN Jag tog så stor apparatlåda som möjligt för god avkylning och locket är av aluminium. Det blev totalt tre kretskort. Styrkretsen är en ringräknare, som består av 15 JK-vippor eller en vippa per lampa. Likriktaren har den enskilt största förlusteffekten på 8 watt. LAMPNÄTET Titta på bild 2 ovan med utgångskretsen för lampnätet. Där finns ett motstånd på 6,8 ohm i varje lampgren. Motståndsvärdet kan ökas, om man vill ha en mindre ström genom varje lampa. Men den mindre strömmen ger mindre spänningsfall i nättransformatorn, vilket leder till ett högre värde på UL. Det får man tänka på. IRFD110 är en N-kanals MOS-transistor. Denna transistor fungerar som en spänningsstyrd strömställare. Transistorns komponentkap- sel har fyra ben, varav två ben är ihopkopplade. Två kapslar får plats på en 8-bens IC-sockel. Benkonfigurationen inom klammerpar- entes på kretsschemat har nummer efter IC-sockelns ben. Förbindelsen mellan apparat och lampnät, utgörs av en 20 pars telekabel. Kabeln har entrådiga poler. Lampnätets tråd är också en- trådig och har tråddiametern 0,6 mm. DRIFTEN När apparaten slås på, ska starten alltid ske med lampa nr 1 släckt. Denna lampa styrs av JK-vippan med utgångssignalen Q0. Vid icke-normal drift finns en manuell reset-funktion. Enligt bild 3 kan pulsens periodtid T ställas in mellan 5 och 32 sekunder. Detta är samma som inställningen av vandringshastigheten. Med andra ord är den kortast möjliga tiden, som en lampa är släckt med denna konstruktion, 5 sekunder. Kretsen togs i drift i mars 2012. NEGATIV FEEDBACK Efter drygt tre månaders användning av den här apparaten, lade den bara av. Se bild 1. Transformatorn har två utgångar och de fyra trådarna hade jag kopplat ihop med en kopplingsplint. När jag byggde apparaten, blev det i den ena polen för dålig kontakt. Antag motståndet är 0,5 ohm vid strömpassage av denna pol i kopplingsplinten. Med strömmen 3,1 ampere fås en effektförlust på cirka 5 watt. Denna onormalt höga effektförlust i en kopplings- punkt ger naturligtvis temperaturhöjning. Värmehöjningen i sig ger högre motstånd mot strömmen. Detta på grund av ökade molekyl- rörelser och oxidbildningar, i kontaktstället. Och högre motstånd skapar ännu högre effektförluster. Det blev alltså en ond cirkel som bara blev värre. Plasthöljet runt ena polen smälte och till slut blev det avbrott för strömmen. Jag klippte bort den nedsmälta kopplingsplinten. Sedan virade och lödade jag istället alla trådarna. Till sist satte jag plastisolerhylsor runt de två lödställena. Jag har tagit två bilder på denna kopplingsplint: Klicka här BYTE AV LAMPOR När denna krets blev klar, använde jag 3,5 voltslampor som var av en mycket tålig typ. Tyvärr verkar det som att, det tillverkas väldigt lite eller inte alls några sådana 3,5 voltslampor. Eftersom spänningen över varje lampa blev lite för hög (3,6 V), går den svagare typen av 3,5 V-lampor sönder på nolltid. Därför bytade jag ut alla 3,5 voltslampor mot 6 voltslampor. Varje 6 V-lampa drar mindre ström (0,1 A), vilket leder till högre spänning från nättransformatorn. Därför blev jag tvungen till att byta zenermotstånd RZS till 18 ohm 0,6 watt. Kondensatorn på 10000 µF kunde jag dock behålla. Lamputbytet gjordes i september 2014. Länkmeny