ROLIGA HISTORIER 3
För mycket besvär.
Kal åker mycket spårvagn. Som framgår även av dessa historier.
Det var en ganska ung Kal, som häromdagen gick ut ur vagnen
utan att stänga dörren. En äldre, frusen dam inne i vagnen rop-
ade något spydigt efter honom:
- Hör nu, har ni ingen dörr hemma hos er?
Kal vände, stack in huvudet och svarade:
- De har vi allt, tanten lella, men den tar en la faen inte me saj i
spårvagn heller?
"Klassisk".
Ada hade varit sjuk och opererats för blindtarmen. Väl utskri-
ven var hon med Kal i Slottskogen och promenerade. Uppe
vid Vattentornet, där man ser ut över halva sta'n, satte sig de
unga tu.
- Dö, Kal, vell du se, var di operera' maj för blinntarmen?
- Vesst vell ja de, sa Kålle intresserad.
- Där bôtte va de, sa Ada och pekade på Sahlgrenska sjuk-
huset...
Värre.
Kålle och Ada gick på "Simons" för att få en bit mat. Kålle
ville ha oxtunga, Ada var inte så hungrig och nöjde sig med
en omelett.
- Egentligen förstår ja ente, lelle Kal, atte du vell äta så'nt,
som andra har ha'tt i mun, sa Ada.
- Å var tror du omeletten kommer ifrån, motfrågade Kålle.
Vi kan också!
Tjalls hade fått hem bror sin från Amerika och de bägge
var ute och såg på sta'n, om den förändrat sig något. Tjims,
brodern, ville ju gärna skryta en smula, och han gjorde sig
lustig över våra låga hus i Götet.
- De e annat i Statera, you know, där smäller dom upp
dom väldigaste skyskraper på e' vecka eller så. Men där va
ju ett rejält hus, tyckte han och pekade på höghuset på
Otterhällan. - Va e de för ett?
- Vet ente, sa Tjalls. - De fanns här då ente i môrse, när
ja geck förbi...
Han blev arg.
Tjims möter sin farfar, den sege nittioåringen och förre
stuvaren, som är drypande våt från topp till tå.
- Va i helskotta, farfar, har I va'tt i sjön, ätter I e så våter?
- Ja, va fasen, de bar igenom över på Hisingssi'a, å ja låg
där å plaska å ropa på hjälp i två timmars ti', men där kom
ingen, så ja ble' forbannat å kröp opp själv...
Kålle och bonden.
Kålle åkte utåt landet för att prova sin lättviktare, inköpt
begagnad. Den gick sönder, förstås, och vid vägkanten blev
det reparationspaus under ackompanjerande svavelosande
småprat. En bonde kom vägen fram och ställde sig att titta.
Bilar kände han till, men vad var nu detta för en underlighet,
undrade han.
Ilsken tittade Kålle upp från det svettiga och hopplösa
jobbet:
- De e en helvittesmaskin!
Bonden tittade sävligt på göteborgaren och frågade lugnt:
- Å vart ska herr Fan åka i dag då?
Bortförklarat.
Kålle låg "inne" på Nya Varvet men hade fått permis och
gick till Liseberg. Han hade väl fått sig en knaber eller två
och saknade Ada. Så det var väl inte så underligt, om han
stegade fram till en ung dam och helt vänligt sade:
- Ja töcker du e rar!
Damen tog emellertid illa upp och svarade, att det var mer
än hon kunde säga om Kålle, och så grog hon sig längre bort.
Där stod Kålle och ilsknade till, men man kan ju inte "fläta
te" en tös. Kanske han varit för burdus, förresten? Till slut
gick han fram till henne och klappade henne på axeln och
försäkrade:
- Ah, ja bare skôja!
Svårt fall.
- Va e de me daj, Kålle, du ser så hängfärdig ut?
- Jaja, doktorn har förbjudit maj både å röka å dansa.
- Då måtte du ha faen så tråki'tt?
- Inte ens de får en ha, dö!
Preludium.
Det är en hel mängd år sedan. Man hade fått en ny organist
i Masthuggskyrkan. Två gummor diskuterade händelsen.
- Nå, va töckte du om den nye orgelnisten?
- Jae, ja vet rackt inte va ja ska säjja - för han velar så länge
på örgeln innan han hittar te själve melodien...
